Tillbaka till Fräcka Fisketips

OF fisketips Nr 5.
LÄGG PÅ FLÄTLINAN HÅRT PÅ SPOLEN.
När du skall fiska med flätlina är det nödvändigt att den sträcks ordentligt vid påspolningen på rullen och helst skall linan vara våt när du spolar på den. Själv gör jag så här. Jag knyter på en hårt sträckande wobbler som t.ex. Cisco Kid 1800 i ena linänden av flätlinan. Sedan släpper jag ut hela lina bakom den långsamt gående båten. Nu blir hela linan våt! Sedan så trär jag den andra linänden genom spöringarna på spöt och knyter fast linan på rullspolen. För att flätlinan inte skall glida friktionsfritt på spolen så spolar jag på ett 50-tal varv med nylonlina längst in på spolen. Nylon mot flätlina skarvas bäst med dubbel tubknut. Nu kör jag båten så att Cisco Kid 1800:an hårt sträcker flätlinan. Nu kan jag spola upp linan på rullen utan att linan blir mjuk som en svamp på spolen.

OF fisketips Nr 4.
FÄRGAD LINA.
Vi blinda, gamla och senila gubbar kör gärna med den fluorgula flätlinan Fireline, PowerPro eller den allra senaste Super Cast (som också är en hårt flätad Spectralina). Den påvisbara fördelen med den fluorgula flätlinan är att den är lättare att se vid pimpelfiske, jiggfiske, spinnfiske, havsfiske och trolling. Alla sportfiskare vill ju kunna se en plötslig slackning eller en liten, nästan omärkbar darrning hos linan. Det är exakt just då som fisken lyfter eller snuddar vid betet! Om du tror att fisken kan skygga för eller skrämmas av den ljusa, gula färgen då kan du svartmåla de två linmetrarna närmast betet med en vattenfast spritpenna. Simsalabim!

OF fisketips Nr 3.
HUR MAN HITTAR GÄDDAN UNDER ISEN.
Den absolut bästa gäddfisketiden under vintern är när isarna har börjat lägga sig längst in i de vikar som ligger inskurna i lovartstränderna. Under dessa få dagar samlas hela grannskapets gäddor under den första isen. När hela sjön har lagt sig går gäddorna mera sprittt igen. En del går ut på djupare vatten, men många blir kvar inne vid stränderna. Under januari, februari och mars ligger i regel isarna snötäckta och då har gäddan svårare att hitta något byte. Så länge som isen är snöfri är det full fart på gäddan. Är istjockleken t.ex. 35 cm, är ljusgenomsläppningsförmågan större än om isen är 7,5 cm och snötäcket 3 cm. Snötäckets befintlighet dämpar gäddans jaktljus. Gäddans dåliga tillväxt vintertid beror inte bara på det dämpade jaktljuset och den låga vattentempeaturen. Anledningen är snarare att bytesfisken (mört, sarv, abborre m.fl.) har stelnat till och inte är i rörelse i det kalla och dåligt upplysta vattnet. Gäddan har helt enkelt svårare att lokalisera sitt byte under midvintern.

När marssolen börjar smälta ner snön på isen ökar gäddans jaktljus igen. Vattnet närmast istäcket får genom den värmande solinstrålningen en högre temperatur än den öviga vattenmassan. Detta medför att bytesfisken går högt i vattnet under isen de sista veckorna före islossningen. De flesta angelfiskare och gäddmetare blir genom erfarenhet bekanta med detta fenomen och vårisfångsterna brukar bli nästan lika goda som fångsterna från de första isarna. Att lokalisera gäddan under isen kräver lite fantasi. Gäddan går alltid in under de första isarna. Här är den lätt att hitta så länge som sjön går öppen utanför vikarna. När hela sjön ligger då blir det lite svårare. De små gäddorna blir kvar långt inne i vikarna och de större brukar gå lite längre ut och drar sig gärna ner i branterna. Men glöm aldrig att så länge som isen ligger så har gäddan ett skyddande tak från faror som kommer uppifrån. Gäddan är sällan rädd för något som simmar i vattnet men instinkten har lärt den att farorna kommer uppifrån i form av rovfåglar, båtar och människor. Var alltid utrustad med isdubbar, livlina och ispik eller isbill när ni ger er ut på farliga, okända isar.

Under många år fiskade vi grunt på förvintern och våren. Under högvintern fiskade vi över djupbranter och djupbottnar med betesmörtarna nedsänkta på 8 - 17 m djup. Detta högvinterfiske gav alltid dåligt resultat! Vi trodde då att gäddan, liksom bytesfisken, blev slö och stel av den låga vattentemperaturen. Vid ett tillfälle, en grå och bister februaridag satt några andra fiskare och jag och drack kaffe ute på en fjärd. De flesta angeldonen var redan utplacerade. En fiskekamrat hade en stor, hopfällbar aluminiumspade med sig i ryggsäcken. Med spaden skottade han bort snön från isen för att göra rastplatsen bekvämare. Snötäckets djup var drygt 30 cm och den blottlagda isytan blev cirka 25 kvm. Där vi satt ute på fjärden med våra termosar visade sig vattendjupet vara 13 meter när jag vid provmätningen lät blylodet ta botten. För att fördriva väntetiden betade jag en angelkrok med en sprattlande mört och sänkte sakta ner den i ett hål, som jag tidigare borrat och billat upp. Då den betade angelkroken kommit ner en meter under isen rycktes nästan linan ur händerna på mig. En stor gädda fick snabbt göra oss sällskap på isen.

Den närmaste halvtimmen gav tre gäddor till i samma hål och på samma fångstdjup. Detta föranledde oss att hissa upp mörtarna i de andra angelhålen till 1,5 m vattendjup från isens undersida räkn räknat. Fångstresultaten blev då genast bättre, men det första angelhålet var mest lönsamt. Det visade sig att det inte bara var fångstdjupet 1,5 m som ensamt gav det goda resultatet, utan den främsta anledningen var att vi blottlagt isen och på så sätt ökat ljusintensiteten inom en begränsad vattenvolym. Det nedträngande, stora ljusknippet upptäcktes på långt håll av gäddorna, som nyfiket sökte sig till ljuskällan. I centrum av denna ljuskälla hängde det nu fullt synliga och sprattlande bytet, mörten. Denna positiva erfarenhet medförde att vi vidareutvecklade denna fiskemetod genom att borra upp två hål intill varandra när vattendjupet överskred 5 m. Den ena mörten placerades strax ovanför botten och den andra 1,5 m under isen. Vid mindre vattendjup än 5 m utsattes endast ett bete och aldrig ända nere vid botten. Därefter skottades snön bort på en ca 20 kvm stor yta runt hålen.

Min fiskejournal visar att 87 % av totala antalet fångade gäddor vid snötäckt is har huggit på den översta mörten, den mört som placerades 1,5 m under isen. Vid de tillfällen då isen varit snöfri har fångstfördelningen varit annorlunda. Då har 54 % av gäddorna huggit på den mört som placerats strax ovanför botten och återstående 46 % av gäddorna har huggit på varierande "fria" fångstdjup. Anledningen till detta torde vara att gäddan jagar på olika vattendjup under isen när belysningen tillåter det. En mycket vanlig orsak att många fritidsfiskare misslyckas eller bara delvis lyckas vid sitt vinterfiske från isen efter gädda är att de antar att gäddan befinner sig på samma platser som när vattnet går öppet. Så är dock inte alltid fallet. I skydd av det kamouflerande is- och snötäcket uppsöker gäddan de grunda ler- och sandbottnar samt vikar där den är helt oskyddad för faror uppifrån vid öppet vatten. Under högvinten är snötäcket som djupast. Detta snötäcke isolerar isen och vattnet från atmosfärskylan. Den under sommarhalvåret magasinerade jord- och bottenvärmen börjar långsamt värma upp vattenmassorna underifrån. Eftersom vattnets densitetsmaximum ligger vid +4 gr. C, stannar detta uppvärmda bottenvattenlager kvar i långgrunda vikar och över jämna, grunda och djupa sand- och lerbottnar. Inne vid land på någon halvmeters vattendjup samlas mängder av mört, abborre och andra värmekrävande bytesfiskar och äter av de smådjur som kryper upp ur bottensedimentet. Lockade av de ljud som de temperaturaktiverade betande bytesfiskarna åstadkommer vid näringssökandet kommer gäddorna in på grundbottnarna för att proviantera. Här är ofta belysningen tillräckligt god för att den närsynta gäddan skall kunna smyga si på sitt byte, den intet ont anande, betande mörten eller abborren. Vid djupbranter och från stränderna mot djupet sluttande bottenplan sker en långsam uppvärmning genom termiska densitetsströmningar orsakade av bottensedimentets värmeavgivning. I den nedre delen av dessa branter och sluttningar samlas diverse bytesfiskar, vilka i sin tur lockar till sig gäddan.

OF fisketips Nr 2.
LITE ANKRINGSTEKNIK.
Ankra båten när du fiskar av branten utanför en lekvik på vårvintern. Fiska i lovart! När du kommer från djupare vatten in mot branten så släpp ut 4-5 m av ankarlinan och låt båten sakta driva inåt tills ankaret hakar fast. På detta sätt så kan du lättare fiska av djupbranten där monstergäddorna står. Fiska nu ytterst långsamt och noggrant av branten åt båda hållen med långsamt sjunkande wobbler. Flytta båten ca 30 m från första ankringspositionen och upprepa avfiskningen av branten genom att fiska framåt i branten och även överlappa den tidigare ankringsplatsen. Flytta båten 30 m igen osv. Sydvända lovartvikar ger oftast bästa gäddfångsterna tidigt på våren!

OF fisketips 1.
LAGA DIN SÖNDERBITNA WOBBLER.
Många wobbler på fiskemarknaden är tillverkade av celluloid eller ABS-plast. Cellluloidwobblern är transparent, dvs genomskinlig och abswobblen är gul eller vit till färgen innan den målats. Om en gädda bitit hål på en celluloidwobbler kan du laga hålet med Karlssons klister, ett material som går i kemisk förening med celluloidplasten. Om en gädda bitit hål på en abs-plastwobbler kan du laga hålet med epoxylim. Du kan t.o.m. förstora wobblerns haksked eller göra en ny haksked med epoxylim. Ibland kan det vara mycket svårt att hitta hålet där wobblern läcker in vatten. Stoppa då wobblern i frysen några timmar så att wobblern kyls ner till minusgrader. Plocka ut wobblern ur frysen och doppa den i hett vatten. Efter en stund börjar det bubbla luft ur hålet eftersom den nerkylda luften expanderar och pyser ut genom hålet när wobblern upphettas. När du väl lokaliserat hålet efter gäddtanden i wobblern så kan du nu laga det.

källa: Old Firehand

Tillbaka till Fräcka Fisketips